Om alpackor

Alpackan tillhör släktet kameldjur. De härstammar från Anderna; Peru, Bolivia och Chile. Under 80-talet godkändes export och alpackor har sedan dess spridits över stora delar av världen. Framtida tillväxt av näringen bedöms som stark.

Om du funderar på att bli ägare till alpackor så är du långt ifrån ensam. Allt fler upptäcker dessa fantastiska djur. Ingen lämnas oberörd av deras nyfikenhet, skönhet och samtidigt tydliga integritet. Motiven att införliva dem på sin gård är många.
Några få exempel:

• Utseende, storlek och den varma personligheten fångar de flesta redan från första stund.

• Ull av högsta kvalitet – världens finaste – värmer med låg vikt och tolereras av allergiker.

• Utomordentligt betesdjur – varsamt betande och mjuka trampdynor ger ”gräsklippareffekt”.

• Koncentrerade toaletter underlättar renhållning i hagen, ger dessutom en utomordentlig gödning.

• Friskt djur med lång livslängd; en alpacka kan bli ca 20 år.

Läser du mer om alpackor så kommer du att finna många, många fler positiva karaktärsdrag. Besök gärna våra medlemmars hemsidor och läs mer om livet som alpackaägare.

Alpackaägare i Sverige är djupt engagerade i sina djur och frikostiga med att ge råd och tips.

Varmt välkommen som ägare av alpackor!

Råd och Rekommendationer till alpackaägare

Följande rekommendationer är ett led i föreningens rådgivning om alpackahållning. De skall successivt revideras och kompletteras.
Förslag välkomnas varmt. Använd ”kontakta oss” på hemsidan.
Har Du frågor, kontakta gärna någon i föreningens styrelse.

Om alpackor.

• Alpackor är flockdjur och bör ha sällskap andra alpackor av samma kön och helst med en jämn åldersfördelning. De bör aldrig vistas ensamma.

• De har normalt god hälsa men skall som andra djur besökas dagligen – helst 2 gånger per dag

• God kontakt med djuren ger dig den närhet och kontakt som är en njutning i ägandet av alpackor men också möjligheten att tidigt upptäcka ev. problem.

• Alpackor visar inte tydliga tecken på att de inte mår bra; har du nära kontakt med dem lär du dig att upptäcka sviktande aptit, tendens att ligga ned och dra sig undan flocken; andra varningssignaler kan vara onormal andning eller hosta, obalans, rinnande ögon eller näsa/mun eller allmänt verka må illa.

• Vid minsta osäkerhet om djurets hälsa kontakta Din veterinär; om din veterinär önskar råd från andra veterinärer så kan Svenska Djurhälsovården rekommendera vem som finns närmast dig. Se även veterinärlistan på föreningens hemsida.

• Andra alpackaägare är generellt sett generösa med att dela med sig av sina erfarenheter; föreningens medlemmar/alpackaägare hittar du också på hemsidan; börja med att kontakta säljaren till ditt djur i de fall det är aktuellt.

 Betesmark, stängsel och stall.

• Betesmarken skall vara anpassad till antalet djur, vilket innebär ca 10 alpackor per hektar med anpassning till årstid och kvalitet på betet.

• Att rotera användning av betesmark rekommenderas för att den skall kunna vila.

• Vid extremt regnigt väder rekommenderas tillgång till torrare område.

• Stängsel.Först bör det slås fast att Alpackor inte är särskilt rymningsbenägna. Så till vida är det inte så komplicerat att stängsla. Däremot måste vi skydda alpackorna från ovälkomna inkräktare. Hotet kommer utifrån. Rovdjur och lösspringande hundar i första hand. Fundera över vilka hot som finns där du bor. Några rekommendationer:

• Viltstängsel är att föredra men fårnät går också bra.

• Höjd 130-150 cm med en överliggande ribba eller eltråd (20 cm ovanför). Många väljer 170 cm.

• Stadiga stolpar på ca 3 meters avstånd för att också klara alpackor som kliar sig på stängslet.

• Avstånd från mark så att inkräktarna inte kan krypa under, om nödvändigt förstärkt med eltråd på utsidan i markhöjd.

• I snörika trakter var noga med att ta bort snöhögar som ligger för nära staketet.

• Lodjur tar sig lätt in genom att hoppa från ett högt träd intill staketet. Så tänk på alla träd runt hagen.

• Se till att ha stark spänning på eltrådarna!

• Stängselguide mot rovdjur finns på https://rovdjur.se/stangsling/

Många erfarna alpackaägare avråder från enbart eltrådar och i synnerhet plastnät med inbyggda eltrådar.

• Stall. Alpackor kan leva ute året runt, men de behöver vind-/regn- och solskydd i form av byggnad så att de kan hålla sig torra/ligga i skugga. Träd, häckar, sly kan ge bra skydd men bör kompletteras med byggnad/tak.

• 3 djur skall ha minimum 10 kvadratmeter golvyta med tak och minst tre väggar. För varje tillkommande vuxet djur skall ytan öka med minst 1 kvadratmeter, för föl under 6 månader med minst 0,5 kvadratmeter. Det är viktigt att ta hänsyn till att lågrangiga djur får plats.

• Det är praktiskt att hägna in en eller flera mindre fållor (4-8 kvm) för att hantera djuren – vård, träning eller vid veterinärbesök.

• Var uppmärksam på de växter som är giftiga för alpackor. Vägledning kan också hämtas från SVA:s hemsida: Giftiga växter A-Ö

Uppfödning.

• Ston kan betäckas från 14 månaders ålder. Dräktighet är normalt 11 – 12 månader. Återbetäckning av ston efter nedkomst kan ske efter 14-21 dagar. Beakta att fölningsperioden är lämpligast under maj till augusti.

• Hingst kan användas från 2- 3 års ålder. (Yngre som blir fertila tidigare kan förekomma)

• Hingst skall väljas med stor omsorg avseende ullkvalitet och exteriör. Ett motiv är att förbättra avkommas ullkvalitet. Innan ett avelsbeslut är det mycket viktigt att lära sig grundläggande avelskunskap. Vid bedömningen av ett djur bidrar ullen med 60 % av poängtalet och exteriören 40 %. ”The complete Alpacabook” är ett standardverk om grundläggande alpacka-avel. Författare: Eric Hoffman. Avelsbeslut är viktiga vägval som kommer att påverka besättningen många år framöver.

• Betäckning skall ske med omsorg om sto. Frekvent betäckning eller bristande hantering kan leda till att sto får skador i urinrör eller kastar fölet.

• Vid nedkomst skall sto inte befinna sig i närhet av vattendrag.

• Vid våt och kall väderlek är det viktigt att hålla fölet varmt och torrt, använd handduk och täcke.

• Ang. vaccination mot clostridie sjukdomar, tillskott av AD vitamin och avmaskning, kontakta din veterinär.

• Avvänjning av föl ska ske tidigast efter sex månader (25 kg eller mer). Hingst- och stoföl kan hanteras gemensamt vid avvänjning upp till 10 månaders ålder. Avvänjningen kan gå smidigare om fölet är utom synhåll från modern.

Utfodring.

• Tillgång till bra betesmark är viktigt. Dessutom skall alpackor ha hö/hösilage. Det är skillnad på hö och hö. Var noga med att kolla att det hö du ger dina alpackor har rätt kvalitet.

• Friskt, rent vatten skall alltid finnas.

• Olika grupper av djur har olika behov av näringstillskott. Under vinterperiod skall ston och växande djur – få kraftfoder. Var noggrann med val av tillskott och mängd.

• Nyfödda alpackaföl bör få tillskott av AD vitamin och vuxna djur bör få det under den mörka delen av året. Rådfråga din veterinär på vilket sätt du lättast ger det.

Läs mer under ”Utfodring av alpackor”.

Hantering

• Hantering sker bäst i en mindre fålla, 4-8 kvm.

• Grundregeln är enkel: umgås med respekt för djuren. Var lugn, lågmäld, vänlig och bestämd.

• Alpackor kan vänjas vid grimma. Vilket är praktiskt i många sammanhang, inte minst när veterinär behöver anlitas.

• Stressat djur väljer ofta att lägga sig ned och/eller hyperventilerar med vidgade näsborrar.

• Gå bakom djuren för att visa vart du vill att de skall gå (var uppmärksam på sparkar).

• Rep, pinnar eller vänner med armarna utsträckta kan användas för att driva djuret framåt.

Hälsa och sjukdomar.

• Känn på alpackorna regelbundet för att se hur de mår. Följ anvisningarna för kontroll av djurens hull enligt normer utgivna av Svensk Djurhälsovård 2010 med den s.k. V-metoden

• Om möjligt väg djuren regelbundet. Väg föl regelbundet upp till 20-25 kg.

• En sjuk alpacka tenderar att ligga ner mer än vanligt, ovillig att resa sig, följer inte med flocken.

• Klor bör klippas regelbundet. Vissa djur behöver klippas var 6:e vecka, andra kanske 2 till 3 gånger per år.

• Tänder skall kontrolleras åtminstone 2 gånger per år. Lämplig tid för justering är i samband med ullklippning. Hingstars kamptänder skall kontrolleras från 18 månaders ålder.

• Klippning skall göras en gång per år.

• Rådgör med veterinär om vaccination, avmaskning, parasitangrepp mm. Inte alla svenska veterinärer har ännu erfarenhet av alpackor, men be din veterinär kontakta Svenska Alpackaföreningen så kan vi sätta denne i kontakt med svenska veterinärer med mångårig erfarenhet av alpackor. Vi rekommenderar även att man ansluter sig till Gård & Djurhålsans frivilliga övervakningsprogrammet av bovin tuberkulos hos alpacka

Transport

• Alpackor kan transporteras i förslagsvis hästtransport eller annat fordon lämpligt för djur. Bästa underlag är gummimatta.

• De får inte bindas upp eftersom de normalt ligger ner.

• Vuxna hingstar och ston skall säkert skiljas åt under transport.

• Transporttid bör inte överstiga 2-3 tim utan paus och 9 tim per dygn

Vid köp av avelsdjur bör du:

• Läsa litteratur på området och på det sättet skaffa tillräcklig kunskap inom avel. Avelsbeslut kommer att påverka besättningen under lång tid framöver.

• Lära dig läsa ullanalys och att bedöma djurens exteriör.

• Studera avkommor, ullanalyser från dem och ta reda på antalet avkomlingar.

• Ha överenskommelse med säljare om återköp av djur som inte är fertila.

Utfodring av alpackor

Att välja hö till alpackor

Hö eller hösilage, även kallat grovfoder, är basen i en idisslares foderstat och om man gör sig besvär att lägga en omsorgsfull grund genom sitt val av grovfoder bäddar man även för en okomplicerad utfodring och en frisk alpacka.

Alpackan är en s k modifierad idisslare med tre magar istället för fyra som t ex får och kor. Alpackans matsmältningssystem får en egen artikel vid senare tillfälle men vi kommer att bekanta oss med första magen här.
Balansen och funktionen i första magen är livsviktig för alpackan. Medan andra däggdjur inkl människan har en ‘kemisk’ process som med hjälp av magsyra börjar nedbrytningen av födan har alpackan en bakteriell process. I alpackans första mage finns en ‘soppa’ som sjuder av mikrorganismer/bakterier som är specialister på att bryta ned ingredienserna i grovfodret. Det finns inga enzymer i världen som klarar av att bryta ned cellulosa men idisslarens ‘bakteriesoppa’ vet hur man omvandlar cellulosa till näring och energi. Alpackan och mikroorganismerna har ett symbiotiskt förhållande, det krävs att alpackans föda håller bakteriekulturen i balans för att bakterierna i sin tur sen ser till att förse alpackan med den näring och energi som krävs för att leva. PH-balansen i första magen skall vara ungefär neutral för att fungera väl. Grovfodret är nyckeln till att balansen bibehålls.

Olika kategorier av djur har olika näringsbehov. Hingstar/valacker behöver en underhållsdiet medan avelsston är veritabla fabriker som samtidigt som dom underhåller sin egen kropp skall producera mjölk till fölet vid sidan och skapa en ny liten alpacka inuti sig. Stoet som används i avel behöver en diet som är rik både på proteiner och energi och hon kan få den största delen av sitt näringsbehov täckt av ett bra grovfoder.

• Ett bra grovfoder är smakligt, annars faller hela ekvationen – det behöver ätas

• Ett bra grovfoder ska hålla en god hygienisk kvalité. Ge aldrig dammigt/mögligt hö till några djur. En hösilagebal behöver användas på några dagar, den håller sig något längre om det är kallt.

• Ett bra grovfoder har ett näringsvärde som täcker större delen av alpackans näringsbehov.

Det enda sättet att ta reda på vad höet/silaget innehåller är att ANALYSERA det. Medvetna foderproducenter, och dom blir fler och fler, analyserar självklart det foder de säljer. Producerar du ditt eget hö är det lätt att skicka in ett prov för analys. Grovfodret lägger grunden till hela foderstaten och vet du inte vad den innehåller famlar du i totalt mörker vad beträffar vilka eventuella tillskott du behöver komplettera med. Famla i mörker är inte kul.

Alpackans behov av råprotein i höet / silaget ser ut så här (% per kg torrsubstans):

• Underhållsdiet ca 10 – 12 %

• Tidig dräktighet minst 12 %

• Högdräktighet 14 – 16 %

• Tidig digivning 14 – 16 %

• Sen digivning minst 12 %

• Växande djur upp till 9 mån 14 -16 %

• Växande djur 9 – 18 mån minst 12 %

• Energibehov: 10 – 11 MJ/kg torrsubstans

Grovfodrets näringsinnehåll beror på när i växtens utveckling skörden sker. Efter axgång sjunker näringsvärdet snabbt. Alpackan äter bladet på gräset inte strået för det är där näringen finns. Du behöver alltså ha ett spätt och bladigt hö som skördats tämligen tidigt i gräsets växtutveckling. Det spelar ingen roll om skörden kallas för första-, andra- eller tredjeskörd för det som styr slutresultatet är vilket stadium av sin utveckling gräset är.
De flesta grovfoder som produceras idag har hästar i fokus och är för grovt för alpackan. För grovt i bemärkelsen att gräset är för ‘moget’ med för grova fibrer som alpackan inte kan tillgodogöra sig och både proteinhalt och enegiinnehåll är för lågt för att vara en bra grund i alpackans foderstat.
Alpackan är en selektiv ätare och kommer alltid att plocka det ur grovfodret som den har nytta av och många många alpackaägare kan vittna om hur mycket foder som får bäras ut igen om de får ett hö som inte riktigt passar. Duktiga producenter av grovfoder för får, som ju också är en liten idisslare, förstår lättare vad en alpacka behöver. Ett hö för tackor som också har behov av ett högvärdigt hö/hösilage kan vara värt att leta efter.

De flesta har säkert hört att alpackan behöver fibrer. Viss förvirring runt begreppet existerar och man kan tro att att fibrerna behövs för tarmrörelser ung som för människor som äter för mycket processade livsmedel. En del sanning ligger i att det behövs en viss struktur i fodret men det behovet möts lätt av ett grovfoder som passar alpackan näringsmässigt. Alpackans verkliga behov av fibrer är behovet av smältbara fibrer m a o fiber av hög näringsmässig kvalité som mikroorganismerna/ bakterierna i första magen kan bryta ned till näring och energi.

Gräs består av cellulosa, hemicellulosa och lignin. Alpackans mikroorganismer kan hantera cellulosa och hemicellulosa medan lignin inte går att bryta ned och ger ingen näring. Ju grövre gräset blir ju mer lignin innehåller det. Halm t ex består till hög del av lignin och är värdelös föda, väldigt varmt väder under växtperioden ökar också lignininnehållet i växten.

Protein
Proteiner är äggviteämnen och fungerar som byggstenar och behövs i hög grad hos växande alpackor, stoet som producerar mjölk (som innehåller massor av protein) och har en ny alpacka på tillväxt i magen har också ett högt proteinbehov. Har du ett grovfoder med för låg proteinhalt för den kategori djur du har kan du komplettera med t ex lusern hackad strå som håller en råproteinhalt på 15 %. Lusern är rikt på aminosyran lysin som är nödvändig för växande djur. Men OBSERVERA att lusern absolut inte är kraftfoder. Energiinnehållet är inte högre än 8,5MJ/kg torrsubstans och det håller ingen varm en kall vinter.

Energi
När man pratar om kraftfoder är det som regel energitillskott som menas. En kroppsbyggare som bygger muskler äter massor av proteiner för att bygga muskelmassa men för att använda musklerna behöver han energi. Likaså behöver alla energi för att andas, röra på oss, hålla oss varma, etc. Kroppsbyggaren är ett bra exempel. När uppvisningen eller tävlingen närmar sig vill han ‘definiera’ sina muskler och det gör han genom att ‘bränna’ bort så mycket underhudsfett som möjligt. Genom att plocka bort all föda som innehåller energi (kolhydrater och fett) och bara äta proteiner förbrukar kroppen det överskottslager av energi som den lagrat som fett. Resultatet blir att kroppsbyggaren blir väldigt trött, frusen och kraftlös (trots alla stora muskler) Energi är bränsle……finns det inget bränsle spelar det ingen roll hur stor motor man har. Energi får vi genom kolhydrater och fett. Växande gräs har ett högt energiinnehåll. Oftast går en hög proteinhalt i grovfodret hand i hand med ett högt energivärde. Energivärdet mäts i MJ/kg torrsubstans.

Mikroorganismerna i alpackans första mage är designade att bryta ned fibrer och dessa mikroorganismer skapar en miljö med ett PH-värde som alpackan mår bra av. Om du utfodrar med säd kommer de mikroorganismer som bryter ned stärkelse att gynnas och de skapar en surare miljö som på sikt kan skada alpackan. Effekten blir att de fibernedbrytande bakterierna blir färre och ofta medför detta även att en idisslare äter mindre grovfoder än den bör. Alpackan är skapad att bearbeta fibrer och vi bör låta den göra det så långt det är möjligt.

Skulle ditt foder ha ett lågt energivärde kan du komplettera foderstaten med energi/kraftfoder. De flesta ston behöver något extra åtminstone under sen dräktighet och digivning även om man har ett bra grovfoder i botten. Försök hitta ett foder som har ‘långsamma kolhydrater’ och helst inte är helt sädesbaserat. Bättre att ta en del av energin ur smältbara fibrer.

Vitaminer och mineraler
Alpackan behöver mineraltillskott (detta ämne behöver en egen artikel) och har särskilt behov av selen och zink och inte att förglömma AD vitaminer. En bra idé är att ha mineraler/vitaminer för sig och inte hopblandade med energi/kraftfodret. Det kan ju verka enkelt men blir besvärligt när olika djur har olika behov… hingstar behöver kanske inget kraftfoder alls, men definitivt sina mineraler och vitaminer. Vissa ston kanske behöver väldigt lite kraftfoder men hela dosen mineraler och andra mer kraftfoder men normal giva mineraler och vitaminer.

Källor:
Jane Vaughan, Nutrition, Feeding alpacas to maximize their reproductive potential
Robert Van Saun, Hepatic Lipidosis in Llamas and Alpacas
Nancy Ihrlbeck, Basics of Alpaca Nutrition
Nancy Ihrlbeck, Alpaca Protein Requirements, A comparative approach

 Köp och försäljning av alpackor

Säljaren informerar om:

• Föreningens ”Råd & Rekommendationer” som en viktig introduktion inför ett eventuellt köp.

• Om de långsiktiga åtaganden det innebär att köpa alpackor med en förväntad livslängd på upp till 20 år.

• Den betesmark som krävs för djuren inkluderande stängsel och stall.

• Vikten av att ha en flock på absolut minimum 3 djur av samma kön; separat hägn för flock av vuxna djur av annat kön.

• En sammansättning av flocken som är genomtänkt också med tanke på djurens ålder.

Säljaren tar ansvar för att:

• Deklarera djurens hälsotillstånd och ärligt informera om ev. svagheter i djurens fertilitet, temperament och släktförhållanden.

• Alpackorna säljs vid lämplig ålder väl avvanda eller tillsamman med modern. Riktvärden ston (12 -14 månader) hingst (9-12 månader).

• Tillhandahålla dokumentation om födelsedatum, ursprung, märkning, hälsa samt datum för avmaskning och vaccinering.

• Överlämna försäkran om att djuret är vid god hälsa med ev. veterinär dokumentation

• Informera om stons ev. status som dräktig uttryckt som test med hingst efter parning eller dokumenterat via ultraljud, blodprov, enligt veterinärintyg.

• Klargöra släktförhållanden med ev. inslag av inavel.

• Erbjuda alternativ lösning om djuret visar sig vara infertilt.

• Informera köparen om att alpackan inte är ett vaktdjur.

• I övrigt öppet informera om alpackan som är till försäljning i de delar som är viktiga för en ny ägare.

• Erbjuda köparen aktiv support och rådgivning efter köp

Köparen har på säljarens inrådan:

• Studerat Alpackaföreningens ”Råd och rekommendationer” och förvissat sig om att de kan följas.

• Orienterat sig om tillgänglig veterinärkompetens och försäkringar